I veckan har det sänts reportage om krisen på BUP Stockholm. Nu presenteras lyssnarreaktioner på programmet.
– När var ungefär 12 år så uttryckte jag att jag ville ta livet av mig, därför startade mina föräldrar en kontakt med BUP. De avfärdade mitt mående som ett ”tonårsproblem”.
– Vi sökte förgäves psykologkontakt för dottern men fick till svar att det inte fanns psykologer för stödsamtal. Dottern har Asperger och om hon hade fått psykologsamtal i tid hade det inte behövt gå så långt att hon hamnade i svår depression med havererad skolgång.*
– Som anhörig finns inte ord för hur ledsen, förtvivlad och arg man blir när man inte får hjälp till sitt barn som mår psykiskt dåligt. Detta kostar mycket lidande och dyrbar tid, politikerna måste vakna innan det är för sent.
– Min son skulle gått till en BUP-mottagning men där fick han aldrig någon tid. Men nu går han på en annan mottagning och de är helt fantastiska. Det fungerar superbra för honom där och vi får bra återkoppling.
Angående intervjun med den tillförordnade BUP-chefen Carina Vestergren, skriver psykoterapeuten Magdalena Wold till P4 Stockholm:
– Så länge ledningen håller fast vid denna syn och försöker förklara bort problemen istället för att erkänna den mardrömssituation BUP befinner sig i är det svårt att se hur denna negativa utveckling ska kunna brytas.
* Inom BUPs öppenvård jobbar psykologer och kuratorer (det är vanligt att personal från båda dessa grupper även är vidareutbildade till specialister i psykoterapi, dvs leg psykoterapeuter). Dessa behandlare klumpas ofta ihop och kallas för psykologer. KBT-Sverige vill förtydliga att det inte bara är psykologer som är behandlare och att de kuratorer som finns på BUP ofta är välutbildade och kompetenta.
Dessutom finns det läkare, sjuksköterskor, arbetsterapeuter och administratörer på alla öppenvårdsmottagningar.
Läs mer och lyssna: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=6738631
